Hela artikeln är en annons från Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning

“Kräver mänskliga rättigheter”

Personer med utvecklingsstörning syns i media – men diskrimineras ute i vardagen. Det menar Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, som menar att diskrimineringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

– Så ska det inte vara i ett land som Sverige, inte något land, säger riksförbundets ordförande Anna–Lena Krook.
Glada Hudik-teatern, I en annan del av Köpingoch ICA-Jerry. Folkkära program och personligheter som de flesta av oss känner igen.

Personer med någon form av utvecklingsstörning gör succé i media, men hur mycket syns de i vanliga livet?

Gruppen diskrimineras i Sverige så till den grad, att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det hävdar Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB.

Alla är lika värda – eller?

De mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter. Sverige är ett av de länder som har skrivit på FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, och därigenom förbundit sig att upprätthålla dem.

Men hur ser det egentligen ut i Sverige idag?

– När det gäller mänskliga rättigheter för personer med någon form av utvecklingsstörning så följer vi inte de mänkskliga rättigheterna. Utvecklingsstörda diskrimineras på i stort sett alla paragrafer i FN–konventionen, säger Anna–Lena Krook som är ordförande i FUB.

Många personer med utvecklingsstörning vittnar om en verklighet fylld av fördomar och diskriminering.

– Det är en mänsklig rättighet att kunna leva ett liv som alla andra. Att räknas som en värdig kommunmedborgare, få tillgång till information, få hjälp med orientering om man inte hittar. Och det får inte personer med utvecklingsstörning i Sverige idag, säger Anna–Lena Krook.

Rätten till kommunikation

Fredrik Berntsson, 33, är en av de som lever med en utvecklingsstörning. Han har suttit i rullstol sedan barnsben och har många gånger upplevt sig diskriminerad i samhället.
Folk pratar över huvudet på oss, som om vi inte förstod någonting. Det händer ofta, berättar han.

Ett av de viktigaste områdena, som FUB arbetar för, handlar just om kommunikation och information.

– Det handlar om paragraf två i konventionen för de mänskliga rättigheterna: det är en mänsklig rättighet att få information från samhället som man kan förstå. För de som har problem med språket och så vidare, är det viktigt att kunna få information på ett sådant sätt att man kan förstå den, förklarar Anna–Lena Krook.

Värdighet och tillgänglighet

Ett annat viktigt område handlar om tillgänglighet. Att kunna ta sig in och ut ur allmänna lokaler, kunna åka buss och tåg, är en rättighet för alla.

– Det är väldigt dåligt nu. Det är svårt att komma ombord på vanliga bussar och tåg, man känner sig diskriminerad när ingen hjälper en. Det känns som att man är mindre värd, när folk bara står och tittar på en, berättar Fredrik Berntsson.

– Så ser verkligheten ut för de utvecklingsstörda i Sverige idag, och det är diskriminerande, säger Anna–Lena Krook.

FUB tar upp kampen

FUB driver flera kampanjer och processer, för att få Sverige att följa de mänskliga rättigheterna. Men trots att Sverige hävdar att rättigheterna finns inskrivna i lagen, så är det svårt att driva rättsprocesser grundade på brott mot de mänskliga rättigheterna.

– Vi driver bland annat kampanjen ”Kampen fortsätter” för att informera om läget. Ett land som Sverige borde se till att de mänskliga rättigheterna efterföljs – för alla människor i samhället, säger Anna–Lena Krook.

Hon fortsätter:

– Det är bra att vi är glada i TV-rutan och blir uppmärksammade på ett positivt sätt, men den här kampanjen är nästa steg för mänskliga rättigheter fullt ut.

Hela artikeln är en annons från Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning